Carl Larsson-gården

Stugan Lilla Hyttnäs i byn Sundborn utanför Falun i Dalarna har blivit mer känd för svenska folket som Carl Larsson-gården. Här bodde makarna Carl Larsson och Karin Bergöö-Larsson mellan år 1889 och år 1912, och arbetade under den tiden med att förvandla stugan till ett hem som redan för sin samtid var vida känt. Idag är stugan tillgänglig för allmänheten, då den förvaltas av Carl och Karin Larssons släktförening. Föreningen bildades år 1946, och samma år skänktes stugan till föreningen av makarnas barn eller barnbarn, efter att föräldrarna dött. Idag är Carl Larsson-gården Dalarnas, om inte Sveriges, mest berömda konstnärshem, och lockar besökare från hela världen. Förutom makarnas mycket speciella inredning, som har varit motiv och bakgrund för många av Carl Larssons målningar, kan besökarna också se utställningshallen Kvarnen, med årliga konstutställningar eller andra kulturella evenemang. Det finns också ett komplett arkiv, i relation till Carl Larsson och stugan, i anslutning till gården, med bibliotek, fotografier och dokument, som är tillgängligt för forskare.

Lilla Hyttnäs kom i makarna Larssons ägo då Karins far, Adolf Bergöö, gav stugan till dem. År 1989 började de två att använda Lilla Hyttnäs som sommarstuga, men redan 1901 flyttade de dit med hela sin familj för att bo där permanent. Kanske berodde det på att Larsson redan vid ett tidigare besök i stugan hade insett att platsen påminde honom om Gréz-sur-Loing, en fransk by där Larsson haft sitt konstnärliga genombrott.Carl_Larsson_-_Stugan_-_Ett_hem_-_1899.tif

Direkt efter att de flyttat in började Carl och Karin att inreda Lilla Hyttnäs efter sitt eget tycke och smak, ett arbete som skulle pågå i tjugo år och förvandla stugan helt. Makarna Larsson var inspirerade av nationalromantiken och den brittiska Arts and Craft-rörelsen, och skapade ett ljust och luftigt hem med enkla möbler och klara färger, något som gick emot det dåvarande borgerliga modet i inredning, som förespråkade en tung och mörk inredningsstil. Något som Carl och Karin inte behövde ta hänsyn till när de inredde sitt nya hem var en tv-apparat, något som dominerar de flesta svenska vardagsrum idag. För att rama in tv:n, och göra den mindre framträdande, kan det vara bra att låta den stå på en dekorativ tv-bänk. Du hittar tv-bänkar för alla smaker på Furniturebox.se.

Alte Nationalgalerie

”Alte Nationalgalerie” betyder ”gamla nationalgalleriet”, och är en del av Berlins nationalgalleri. Byggnaden är också just det den utger sig för att vara, nämligen Nationalgalleriets ursprungliga (det vill säga gamla) lokaler. Här visas neoklassiska, romantiska och impressionistiska konstverk, liksom konst från den tidiga modernismen och Biedermeierperioden.

Museet har en historia som sträcker sig till början av 1800-talet. Det var nämligen år 1815 som idén till att bilda ett nationellt galleri först dök upp. Denna idé växte sig allt starkare under 1930-talet, men man tog fortfarande inte initiativ till att skapa en byggnad för detta ändamål – 1941 drog man upp planer för en byggnad, men kom aldrig längre än så. Det var inte förrän 1861 som Nationalgalerie kan sägas ha grundats, då bankiren Johann Heinrich Wagener donerade 262 konsverk av både tyska och utländska konstnärer. Dessa verk utgör idag grunden för museets samling. Till en början kallades museet Wagenersche und Nationalgalerie, och samlingen visades upp i Adademie der Künstes lokaler. Två år efter museets grundande började dock arkitekten Friedrich August Stüler att arbeta på en byggnad åt museet, i form av ett romerskt tempel. Hans design byggde på en sketch av kung Fredrik Vilhelm IV av Preussen. Det tog honom två år och tre försök innan hans förslag till slut accepterades, och innan man hann ta det första spadtaget dog Stüler. Det föll därför på arkitekten Carl Busse att överse den slutgiltiga planeringen och byggnationen. Man började bygga 1867, och den 22 mars 1876 kunde man för första gången öppna museets nya lokaler för allmänheten, under insyn av kaisern.800px-AlteNationalgalerie_1a

Till en början fokuserade galleriet endast på att införskaffa preussisk konst, men detta slutade i samband med att Hugo von Tschudi blev föreståndare för museet 1896. Med risk för att ådraga sig kaiserns vrede började han nämligen förskaffa impressionistisk konst till museets samling.

Om du är en konstnär som hoppas att dina verk en gång kommer att visas upp på museum som Alte Nationalgalerie vet du att det kräver mycket arbete och tålamod för att uppnå det. Det kan då vara skönt att ha så lite annat som möjligt att tänka på, till exempel alla administrativa uppgifter som följer med att driva ett företag. Genom att låta Fakturino hjälpa dig med factoring får du en sak mindre att tänka på, och kan koncentrera dig på din konst.

Nordiska museet

Nordiska museets utställningar innehåller tidvis konst och konstverk, men det är inte museets huvudsakliga syfte att ställa ut konst. Istället skildrar museets utställningar livet i Sverige och Norden, från 1500-talet och framåt. Det är ett kulturhistoriskt museum, det största av sitt slag i Sverige, med en samling på över 1,5 miljoner föremål.

Mannen bakom Nordiska museet är samma man som står bakom Skansen, Artur Hazelius. Sommaren 1872 gjorde Hazelius en resa för att samla in föremål, folkminnen och litteratur från en folkkultur som han trodde skulle gå förlorad, och ville rädda och bevara. Han visade upp sina snabbt växande samlingar i Davidsons paviljonger på Drottninggatan, under namnet Skandinavisk-Etnografiska samlingen. På grund av att samlingarna växte hade en byggnadsfond instiftats 1876 för att samla ihop finanser till byggandet av en museibyggnad. År 1882 fattades ett beslut om att en tomt på Lejonslätten skulle upplåtas av kungen för detta syfte från och med 1884. Innan dess hade Hazelius skänkt sina samlingar till svenska staten, och grundade 1880 en stiftelse med namnet Nordiska museet.Nordiska_museet_inside2

Fram till 1963 var Skansen och Nordiska museet samma institution, men det året blev Skansen en egen stiftelse. De två museernas nära förbindelse märks dock tydligt, eftersom fler än 30 000 föremål på Skansen egentligen hör till Nordiska museets samlingar. De är utlånade till Skansen som en evig deposition.

På Nordiska museet visar man bland annat upp utställningar med mode, traditioner, dukade bord, folkkonst, svenska bostäder och möblerade rum. Genom dessa utställningar kan vi idag se hur levnadsstandarden har förändrats och framförallt förbättrats genom historien. En sak som är självklar idag, som att ha tillgång till ett badrum inomhus med rinnande, varmt vatten, var rena fantasier för en medborgare i Sverige under 1500-talet, och för vissa ända in på 1900-talet. Idag kan du dock enkelt köpa och installera badrumsinredning i ditt hem, till exempel från Swedmart.se.

Nordiska museet har runt 200 000 besökare om året, och visar mellan 10 och 20 nya utställningar per år. Förutom samlingarna med föremål har museet också ett bibliotek och ett arkiv. I arkivet finns familjearkiv, personliga arkiv, självbiografier, liksom ungefär 7 miljoner bilder, Sveriges största kulturhistoriska fotosamling. Biblioteket är ett vetenskapligt specialbibliotek med litteratur inom ämnet svensk kulturhistoria efter år 1500. Sammanlagt är Nordiska museet en mycket viktig del i bevarandet av Sveriges förflutna och pågående historia.