I palatset på Hamngatan i centrala Stockholm levde makarna Wilhelmina och Walter von Hallwyl i full lyx och flärd. De lät riva de hus som fanns på tomten tidigare och bygga ett palats så stort att de kunde få plats med alla antikviteter och konstföremål de samlat på sig under sitt liv tillsammans och sina resor. 1898 stod palatset klart och paret och deras tjänstefolk flyttade in. De hade en vision om att de ville bevara alla vackra föremål de hade för eftervärlden och de anlitade därför studenter som bokförde all konst och även vardagsföremål de hade i hemmet.

Samlingar för eftervärlden

Det Hallwylska palatset som är ritat av en av dåtidens största arkitekter, Erik Gustav Claeson stod klart 1898. Det var från början endast paret och deras tjänstefolk som bodde i byggnaden då parets barn redan var vuxna och hade flyttat ut. Wilhelmina Hallwyl hade bestämt sig tidigt för att hon ville att hennes bostad skulle bli ett museum och alla föremål skulle bevaras. Paret hade från sina resor över 50 000 föremål, allt från vapen, konst, antikviteter, glas och porslin och hon lät kartlägga och bokföra alla föremål även vardagsföremål. Hon ville att allt skulle vara precis som när paret bodde i huset för att framtidens människor skulle kunna få en inblick i hur ett grevpar bodde under första delen av 1900-talet. Huset har en vacker innergård som är en del av museet. En Innergård lockar med mat och miljö varma sommardagar när paret kunde dra sig undan i skuggan och njuta av en kall drink.

Ett dyrt bygge

Palatset kostade svindlande 2 miljoner att bygga, tre gånger mer än Johanneskyrkan som byggdes vid ungefär samma tidpunkt. Huset består av 40 rum fördelade på fem våningar. På de lägre våningsplanen återfinns salar och mottagningsrum. På följande våningar finns sovrum och badrum och längst upp i huset ligger grevinnans gymnastikrum, kägelbana och galleri för konst. Hade moderna detaljer av det allra senaste slaget. Centralvärme, hissar och rinnande vatten i badrummen och elektrisk belysning i alla rum är några av de moderniteter som de flesta av dåtidens medborgare bara kunde drömma om. Grevparet själva kallade inte huset för palatset utan kallade det för adressen, Hamngatan 4, eller bara för huset. När Wilhelm Hallwyl avled började Wilhelmina förbereda för att huset skulle bli ett museum. 1920 donerade paret huset till Svenska staten och 1938 öppnade museet för allmänheten. Det är en del av myndigheten livrustkammaren och skoklosters slott och stiftelsen för Hallwylska museet.