I palatset på Hamngatan i centrala Stockholm levde makarna Wilhelmina och Walter von Hallwyl i full lyx och flärd. De lät riva de hus som fanns på tomten tidigare och bygga ett palats så stort att de kunde få plats med alla antikviteter och konstföremål de samlat på sig under sitt liv tillsammans och sina resor. 1898 stod palatset klart och paret och deras tjänstefolk flyttade in. De hade en vision om att de ville bevara alla vackra föremål de hade för eftervärlden och de anlitade därför studenter som bokförde all konst och även vardagsföremål de hade i hemmet.

Samlingar för eftervärlden

Det Hallwylska palatset som är ritat av en av dåtidens största arkitekter, Erik Gustav Claeson stod klart 1898. Det var från början endast paret och deras tjänstefolk som bodde i byggnaden då parets barn redan var vuxna och hade flyttat ut. Wilhelmina Hallwyl hade bestämt sig tidigt för att hon ville att hennes bostad skulle bli ett museum och alla föremål skulle bevaras. Paret hade från sina resor över 50 000 föremål, allt från vapen, konst, antikviteter, glas och porslin och hon lät kartlägga och bokföra alla föremål även vardagsföremål. Hon ville att allt skulle vara precis som när paret bodde i huset för att framtidens människor skulle kunna få en inblick i hur ett grevpar bodde under första delen av 1900-talet. Huset har en vacker innergård som är en del av museet. En Innergård lockar med mat och miljö varma sommardagar när paret kunde dra sig undan i skuggan och njuta av en kall drink.

Ett dyrt bygge

Palatset kostade svindlande 2 miljoner att bygga, tre gånger mer än Johanneskyrkan som byggdes vid ungefär samma tidpunkt. Huset består av 40 rum fördelade på fem våningar. På de lägre våningsplanen återfinns salar och mottagningsrum. På följande våningar finns sovrum och badrum och längst upp i huset ligger grevinnans gymnastikrum, kägelbana och galleri för konst. Hade moderna detaljer av det allra senaste slaget. Centralvärme, hissar och rinnande vatten i badrummen och elektrisk belysning i alla rum är några av de moderniteter som de flesta av dåtidens medborgare bara kunde drömma om. Grevparet själva kallade inte huset för palatset utan kallade det för adressen, Hamngatan 4, eller bara för huset. När Wilhelm Hallwyl avled började Wilhelmina förbereda för att huset skulle bli ett museum. 1920 donerade paret huset till Svenska staten och 1938 öppnade museet för allmänheten. Det är en del av myndigheten livrustkammaren och skoklosters slott och stiftelsen för Hallwylska museet.

 

Guggenheim är ett namn som väcker respekt i konstvärlden. Solomon R. Guggenheim var en konstmecenat och samlare som avled i mitten av 1900-talet och lämnade efter sig en enorm samling av konst. Dessutom hade han startat upp en stiftelse – Solomon R. Guggenheim Foundation – som verkade för att konsten skulle få en central plats även i framtiden. Det har den sannerligen fått i Bilbao. Där var det nämligen stiftelsen som låg bakom tanken på att Guggenheim-museet skulle byggas – och det är idag stadens största och viktigaste landmärke.

Det första som slår besökaren när han eller hon besöker museet är byggnadens banbrytande arkitektur. Konstruktionen har fått motsvarigheter i hela världen och har blivit världsberömd. Det var arkitekten Frank Gehry som låg bakom konstruktionen och han har gjort sig känd som en arkitekt med förkärlek för det spektakulära. Därför är det kanske inte så konstigt att Guggenheim-museet i Bilbao har krökta väggar i silver som gör att byggnaden utan tvekan urskiljer sig från resten av landskapet. Det har gjort att många besökare kommer till museet bara för den vackra arkitekturens skull.

Det är dock värt att gå in innanför dörrarna eftersom Guggenheim-museet alltid har flera utställningar av hög kvalitet. Vissa av dem är en permanent del av byggnaden och byts inte ut medan andra är tillfälliga utställningar och skiftar beroende på säsong. Till den förra kategorin hör den amerikanske konstnären Richard Serras konstverk Ormen. Den är otroliga 100 meter lång och upptar därmed en stor del av Guggenheim-museets yta invändigt. Utöver det väljer museet ofta att arrangera utställningar i tematisk stil, vilket gör att en besökare kan få se verk som alla tillhör en viss genre – som rysk eller kinesisk konst.

Guggenheim har inte bara gett alla internationella konstälskare ett nytt ställe att drömma om och vallfärda till. Det har också betytt att Bilbaos invånare har sett sin stad moderniseras. Regeringen i provinsen Baskien, som Bilbao tillhör, gick in med stora investeringar för att museet skulle bidra till stadens ekonomi – och det har den gjort. Den har skapat fler arbetstillfällen och fått snurr på ekonomin, vilket har gjort att fler har råd att köpa en lägenhet eller inredning som billiga badkar.

National Gallery är beläget i London, och huserar Storbritanniens nationella, offentliga konstsamlingar. Det ligger vid Trafalgar Square, mitt i centrala London, vilket gör att det är svårt att missa den stora, pampiga vita byggnaden. Och man bör heller inte missa National Gallery om man är i London, eftersom man här kan bevittna en av världens viktigaste samlingar av västeuropeisk konst från mästare som Rembrandt, Rubens, Monet, Michelangelo, Botticelli, da Vinci, Goya, Velázquez, El Greco, Hogarth, Gainsborough och många fler. Sammanlagt finns drygt 2000 målningar i samlingarna på National Gallery.

Till skillnad från många andra konstmuseer runt om i Europa, till exempel Louvren, har National Gallery inte fått sin samling genom att den kungliga familjens konst har nationaliserats. Istället köpte den brittiska regeringen en privat konstsamling på 38 verk som kom ut på marknaden 1823, efter att dess ägare gått bort. Denna ägare var John Julius Angerstein, en brittisk affärsman och konstsamlare. Det var också hans hus som till en början fick husera det nyligen grundade National Gallery och de 38 konstverken, mellan 1824 och 1834. Under den tiden utökades museets konstsamling genom att flera privata samlingar köptes upp.

Som man lätt kan förstå blev det ofta trångt och varmt för besökarna i det lilla huset, och britterna skämdes dessutom över deras nationalmuseums modesta storlek i jämförelse med Frankrikes Louvren. Man började därför planera för en ny byggnad på den plats som endast drygt tio år tidigare, under 1820-talet, hade förvandlats till Trafalgar Square. Byggnationen påbörjades 1832. Platsen var inte slumpmässigt vald, utan låg precis mellan det rika West End och Londons fattigare områden i öst, vilket tillät människor från alla samhällsklasser att besöka museet, vilket var precis vad man ville; att folket skulle få tillgång till dessa mästerverk.

Museet har följt med Storbritanniens historia. Under andra världskriget flyttades till exempel alla konstverk till Wales för att skydda dem mot bomberna över London, och i och med att olika människor med olika smak har varit föreståndare för museet har olika typer av konstnärer och verk köpts in och berikat samlingarna Idag är National Gallery det fjärde mest besökta museet i världen.

Om du har ett företag som har en verksamhet som är knuten till konst, kan du beställa konstrelaterade reklamprodukter med din logotyp på Medtryck.com.

Louvren kan skryta med att vara världens mest välbesökta museum, och hade knappt 10 miljoner besökare under 2012. Det är också ett av världens största museum, med sin yta på 60 600 kvadratmeter och 35 000 föremål, från forntiden till idag. Museet är också en historisk plats i sig, då den ursprungliga byggnaden, Louvrepalatset, byggdes under sent 1100-tal under Filip II:s styre. Palatset var när det byggdes en fästning för att försvara Paris mot angrepp från vikingar, men har sedan dess byggts ut flera gånger under årens lopp för att bilda det palats som idag huserar Louvremuseet. Man kan dock fortfarande se resterna av fästningen i museets källare.

När Louis XIV valde att förflytta sitt residens till Versaillespalatset 1682 blev Louvrepalatsets enda syfte att förvara den kungliga konstsamlingen. Tio år senare, 1692, installerade sig två skolor i palatset: Académie des Inscriptions et Belles Lettres och Académie Royale de Peinture et de Sculpture. De skulle förbli där i hundra år, innan en omskakande händelse förändrade deras position: den franska revolutionen. Louvremuseet har varit tätt knuten till Frankrikes historia, och bär spår av den än idag, då det var i samband med den franska revolutionen som man beslutade att Louvren skulle göras till ett museum för allmänheten, för att visa upp Frankrikes konstskatter.

Museet öppnade således för allmänheten för första gången 1793. Museet ställde då ut en samling bestående av 537 tavlor, en siffra som skulle öka markant under Napoleons styre. Under denna period döptes museet till och med om till Musée Napoleón, men både namnet och många av de konstverk som han tillskansat sig skulle återgå (till sina rättmätiga ägare) efter hans förlust vid Waterloo.

De ikoniska glaspyramiderna, som nått extra berömmelse efter deras roll i Da Vinci-koden, tillkom inte förrän i slutet av 1980-talet, efter en renoveringsplan av den dåvarande franske presidenten François Mitterrand. Den stora pyramiden stod klar 1989, och dess motpart, den upp-och-nervända pyramiden, stod klar 1993. År 2002 kunde man se tillbaka och konstatera att antalet besökare hade dubblerats sedan pyramiderna invigdes.

En annan del av Louvren som spelade en roll i Dan Browns bok var Leonardo da Vincis porträtt av Mona Lisa, som redan innan boken kom ut var Louvrens kanske mest kända konstverk, och som hänger bakom en glasvägg i det mest fullpackade rummet i museet. Är du i Paris kan du dock inte gå miste om chansen att uppleva detta museum, som väl förtjänar sitt rykte och sina besökare.

Moderna museet invigdes den 9 maj 1958 på Skeppsholmen. En av de bakomliggande orsakerna till att museet byggdes var att Nationalmuseum sedan länge hade problem med lokalutrymme för att ställa ut sin samtida konst (något som diskuterats på allvar redan 1908). Otte Sköld, den dåvarande överintendenten för Nationalmuseum, påminde om detta i sitt tal vid invigningen av Moderna museet, och hans engagemang i frågan var avgörande för att konstruktionen av det nya museet skulle bli av.

I och med att Moderna museet stod klart flyttades Nationalmuseums samling med konst från 1900-talet dit, vilken skulle utgöra kärnan i museets nya utställningar. Denna har dock utökats genom åren, då museets uppgift är att samla och bevara samt visa och förmedla 1900- och 2000-talskonsten ”i alla dess former”. Detta innebär naturligtvis att Moderna museet inte bara arrangerar utställningar av tavlor, utan även skulpturer, fotografi och andra konstformer. Fram till januari 2015 är Moderna museet till exempel värd för en utställning med verk av konstnären Nina Canell, som föddes i Växjö men som för närvarande bor i Berlin. Hennes utställning heter Mid-Sentence och hennes konstform är skulpturer, men inte traditionella skulpturer utan skulpturer gjorda av vardagsföremål som spikar, tuggummi eller elektricitet. Hennes skulpturer är inte heller nödvändigtvis fasta, utan kan snarare beskriva skeenden som involverar luft, ljud eller helt enkelt rörelse, som i verket Three long milliseconds, som består av ett naturgummi som segnar ner mot golvet så långsamt att det knappt går att urskilja.

Fram till februari 2015 kan man också se en fotografiutställning på Moderna museet med fotografen Christer Strömholm och andra fotografer i hans krets, som Martin Bogren, JH Engström och Anna Clarén. Fotografierna är från 50-talet och framåt, och lägger sitt fokus på personliga relationer och det intima.

Ett exempel på en konstform som är svårdefinierad är de verk som ingår i Meriç Algün Ringborgs utställning Att bli europé, som pågår till januari 2015. Algün Ringborg är född i Turkiet och är svensk medborgare sedan 2012, och i hennes utställning visar hon bland annat affischer som föreställer lösryckta frågor ur visaansökningar från Storbritannien och Nya Zeeland, och hennes bok The Concise Book of Visa Applications, där hon har samlat liknande frågor från hela världen. Frågorna kan vara ”Lever du och din partner i ett genuint och stabilt förhållande?” eller ”Har du deltagit i några aktiviteter som kan indikera att du inte är en person med god karaktär?”. Det är således inte svårt att förstå att Algün Ringborg vill diskutera identitet med sin konst, framförallt i förhållande till olika kulturers normativa system.

Moderna museet finns numera i både Stockholm och Malmö, då de öppnade en filial i den sistnämnda staden 2009.

Pradomuseet ligger i Spaniens huvudstad, Madrid, och är hem till en av de största permanenta konstutställningarna i världen. Konsten i museets samling kan dateras mellan 1100-talet och 1800-talet, och utgörs i grunden av konst som tidigare tillhörde den spanska kungliga familjen. Samlingen anses vara den främsta i sitt slag, det vill säga samlingar av spansk konst, och kan stoltsera med en stor mängd verk av klassiska konstnärer som Francisco de Goya, Diego Velázquez, El Greco, Peter Paul Rubens och Hieronymus Bosch. Totalt innehåller samlingen ungefär 7600 tavlor, 1000 skulpturer, 4800 tryck och 8200 teckningar, varför man utan problem skulle kunna tillbringa en hel dag på muséet utan att ha sett allt i detalj. Detta trots att en stor del av samlingen inte visas på museet, utan är utlånad till andra konstutställningar eller förvaras i lager.

Byggnaden som huserar Pradomuseet byggdes 1785 av arkitekten Juan de Villanueva, som även är känd för att ha rekonstruerat Plaza Mayor i Madrid efter branden 1790, och gett torget dess nuvarande utseende. Byggnaden designades och konstruerades på order av kung Karl III av Spanien, som avsåg att göra den till ett naturhistoriskt museum. Dess nuvarande funktion bestämdes av Karl III:s barnbarn, Ferdinand VII, som efter uppmuntran och påtryckningar från sin fru lät göra byggnaden till ett kungligt konst- och skulpturmuseum. Museet öppnade för allmänheten 1819, med baktanken att visa för resten av Europa att spansk konst kunde mäta sig med andra länders skolor.

Vid den tiden innehöll museets samling totalt 1510 konstverk. Bland dem fanns redan då det mest kända konstverket i hela museet, Las Meninas av Diego Velázquez, som var hovkonstnär under Filip IV:s styre. Velázquez berikade inte bara Pradomuseets samling med sina egna verk genom att arbeta för den kungliga familjen, utan förde med sig konstverk av flera stora italienska mästare som även de nu finns i Pradomuseets ägo.

Pradomuseet har mellan 2 och 3 miljoner besökare varje år, vilket gör det till ett av de mest välbesökta museerna i världen. Det har definierats som en plats med den högsta koncentrationen mästerverk per kvadratmeter, och kan således sägas förtjäna sina många besökare. Tveka inte att besöka det du också, om du får möjlighet. Om du är konstintresserad, och vill starta din egen konstsamling hemma, kanske du vill börja med en tavla av nordiska konstnärer och designers? Det hittar du på Nordicdesigncollective.se.